i helgen överraskade min fästman mig med hotelldagar på grand hotell. där som jag alltid kikar in ansiktet när vi går förbi, där som jag var när jag var liten med familjen. ibland känns det som om jag lever i en dröm, jag vet inte hur vi kom hit eller hur vi är så bra tillsammans. det är svårt att inte tycka om honom.. han ger mig allt jag vill ha. oskar tänker aldrig på sig själv utan sätter alla andra människor framför honom. jag önskar bara att han någongång kunde tänka på sig själv ibland och inte alla andra.

man slits av människor från alla håll. det kvittar hur mycket man försöker nå fram eller förklara; jag har inte tid så uppstår olycka hos er. the ting is, jag vill träffa er men tiden räcker inte till. efter allt jag stressat för så har jag lärt mig att jag ska åtminstonde ska ha en timme för mig själv för avslappning. jag fläktar aldrig mer runt och gör alla andra glada, men vänta.. ni blir ju inte ens glada.

i helgen åker jag till torsby för familjens skull. min familj, min bästa familj. fira mofar och klemma mennsker jeg liker. gledjer meg sånn!!