jag stannar i oslo ett tag till. det slog mig i huvudet imorse att jag vill vara här. hösten 2012. jag kommer få mer timmar av familjen sen ska min aupair mamma hjälpa mig med mer timmar hos någon annan familj. detta kommer bli ett bebis år även nästa år. gjorde jag rätt? iallafall jag kan inte tänka på det nu för ikväll åker jag hem till sverige och på fredag åker jag och mammsen upp till storasyster. jag kommer vara hyper och inte kunna sova inatt, vakna klockan sex som vanligt.. arbetsskada?

jag vet att jag gjorde fel. jag bara förstår inte, varför sa du så? det kan inte vara jag som för dig närmare när du äntligen får oss som du vill ha det, som du alltid har vilja haft det. och varför är det alltid mitt fel? jag bara hänger på och gör alltid som du säger. det enda jag vill är att ha kvar dig precis som du vill, it's up to you.

den här bilden beskriver nog hur bra jag haft det hemma i helgen, förutom söndagen.. fredag hämtade jag fröken maja och tog en sväng för shopping på torsby. vi mysde lite på wiener och pratade massa om saker o ting. alltså är det världens socialste ungen eller? på kvällen åkte jag upp till mammsen och sov där. mycket hade mest med lilla ninnsterns födelsedag att göra vart jag än gick. fixa och fixa. i slutändan blev allt superb. vet inte hur jag ska direkt uppskatta alla på en och samma kväll när jag var så sprallig och glad och hela fadderullan.

jag är tillbaka i oslo. jag åker nog aldrig mer på måndags "nätterna". jises va trött jag blir under veckorna. det positiva är att jag får vara en natt kvar hemma. men är de värt de? helt totalt överkörd. ganska skönt idag för jag behöver inte städa och jag börjar halv fem. what to do? skateboard åker jag inte igen iallafall. benen och magen är helt sårig och blå. vilka dumma ider man får av dig.

drar in till byn och byter skor för jag såg dem hon vill ha i rätt storlek, köpa gardiner och sysselsätta mig ute i solen med en vän och en kopp kaffe på baker hansen. det är så varmt i oslo. ugg's och switch jackan får läggas in i vintergarderoben. dock såg jag en överviktig tjej som gick runt i jeans shorts och klackskor. såg lite ut som skorna skulle knäckas. men lite bränna är aldrig fel. shorts är lite väl överdrivet.  pappas emilo garn tröja får duga.

idag är det torsdag och imorgon är det fredag. jag får äntligen prata svenska efter en tuff vecka i oslo

och ikväll ska jag på konstig dejt med rimi-killen. han är söt och snäll. sån töntig-smal kille jag oftast gillar. hur ska detta gå? jag ska sova själv iaf. för sex har jag slutat med tills jag hittar någon att lita på. jag är duktig tjej, inget sex sen 2 januari. det är liksom april snart.

idag kom den lilla framtidsfrågan på tal igen. det som jag behöver mest tänka på är vad jag vill göra under hösten och vintern. vill jag fortsatt vara barnflicka? jag fick ett litet förslag av min au pair mamma som de pratat om. att jag fortsatt får vara kvar här. och att jag får vara en dagmamma för lilla bebisen och en annan bebis som bor längre upp i gatan. för att få tjäna lite mer pengar. eller om jag vill börja konditor kursen/börja jobba på cafe men ändå vara kvar hos familjen. jag har nog iallafall bestämt mig för att jag blir kvar hos familjen till julen. ååh jag vet inte, vad ska jag göra? en sak är säker iaf inom min framtid är att jag vill ha en utmaning som jag sliter håret av mig. jag känner att det jag jobbat med nu klarar jag lätt. jag behöver något helt ovanligt men ändå som jag klarar av utan att bli utbränd. jag pressar mig alltid till hundra när det gäller jobb så det är lätt för mig att gå in i väggen. frisör tycker inte många att jag ska bli för jag är för smart för det yrket. jag måste hitta något storslaget och något som varit ett intresse för mig hela livet. varför jag är stressad inför framtiden är för att jag känner att jag blir äldre med dagarna, visst jag fyller bara tjugoett. men jag har sett så många i min omgivning som bara lever i nuet. jag vill både leva i nuet men ändå leva i framtiden.

Varför ska allt vara så svårt när man är liten och nyfiken på världen?

jag är glad att jag vuxit mig ifrån den där lilla party prinsessan jag var. livet är inte alltid en fest. jag mår mycket bättre utan alkohol i mängder. Folk mår mycket bättre, det är bara för få som inser det. jag har fortfarande en tendes att hälla i mig alkohol när jag behöver få ur lite skit i huvudet. när problemen rinner ut med alkoholen. att ölen och spriten blir en räddare i nöden när tårarna inte slutar rinna. när ångesten blir för tjock i bröstet och paniken vill explodera men jag är inte redo för att takla den. att andas ut ur påsen och säga högt till mig själv: allt är bra. jag kommer inte dö. jag önskar att om två år slipper jag leva med panikångest, att mitt psyke klarar av att leva ut det och att den bara försvinner med åren utan att jag behöver ringa mamma varje gång råttorna börjar rista med klorna i bröstet. det känns dock som jag provat allt för att få stopp på det. jag har öppnat upp mig för många människor om att leva med det - jag skriver det till och med på bloggen - jag har pratat med psykologer, fått hjälp men alla vill att jag ska stoppa i min tabletter som jag absolut vägrar. jag har tagit lugnande men jag blev förslappad och kom in i en annan värld. jag har levt ut den och förträngt bort den. det sämsta är nog att jag tror jag inte duger för någon eller något. samtidigt vet jag att jag gör det men ändå inte, hur vrickat är inte det? förbannat. när man blivit sårad av så många människor och backstabbad inser man nästan aldrig något bra i människor eller livet. jag försöker mest att forgive and forget. ibland lyckas jag men oftast inte.
ibland önskar jag att jag fortfarande var den lilla party prinsessan som inte brydde sig om något eller någon. jag fick allt jag ville ha och dagen efter slängde jag iväg det. inga känslor och ingen empati för människor. rakryggad och näsan pektade uppmot himmlen. fast du kan inte bete dig så. det är fel. man ska möta människors ögon och aldrig slänga iväg någon. att ligga med bara one-night-stands, att inte ens bry sig om deras känslor utan total ignorera deras röst. vilken patetisk människa. det är tur att jag är varm och alltid redo att hjälpa mina vänner upp när de faller ner. jag vet känslan, jag kan känslan och jag kan hjälpa för jag är jag och jag förtjänar bättre.

jag har ett stort problem. hur ska jag kunna packa rätt till resan imorgon till lilla landet torsby? jag ska ta med mig hem min fetaste fjällräven, sex gardiner och mina stuff. det kommer bli helt omöjligt. eftersom jag alltid packar så mycket kläder, skor och smink/hårdvård. kanske världens sämsta och långsammaste packaren i världen. men bara för idag. på fredagar när jag ska hem blir jag helt galen. jag är supersnabb på jobbet och duschar som en galning. packar det sista, slänger i mig frukost eller skiter i det. drar ner på bussterminalen som en idiot norskjävel och sätter mig på bussen helt förstörd, äter min bollar och klarar inte av att sova för det ska alltid sitta någon bakom mig och skrika. fast ibland när inga platser är upptagna sätter sig en gammal tant eller gubbe brevid mig och säger.. "det är lit hygglier med sällskap". hm jo men visst, jag sitter med skrivblocket i handen och ipodsnäckor i öronen. PÅ BUSSEN OM MAN ÄR ENSAM VILL MAN SITTA SJÄLV!

jag får återgå till min rosa väska och dagens problem


vi ses imorgon mina kära. här får ni en underbar gåva från mig: Swedish house mafia - Save the world tonight

igår stod det en påse fullt av goda ting från torsby
i påsen fanns det ett doftljus, tidningar, shampoo/balsam och massa bakting
jag har världens bästa pappa

puff. jag kan börja andas igen efter helgen. igår var det fest och härj på barnen i "kose-huset". hela festen var till för den lilla ängeln som bara låg helt lugn och glad i leksängen. massa fina tal som fick mig mycket rörd. då som jag fällde en tår var när min au-pair pappa pratade om min au-pair mamma. hans kärlek för henne och för barnen. jag tror nog inte att någon hade ett torrt öga. det var så intimt och fint. tänk om man någongång i livet fick träffa någon som älskar en så högt. man kan väl få drömma. jag är inte så älskvärd sååe, bara till för att bli utnyttjad i dom värsta tänkbara situationerna.
jag har gått med truppen till skolan idag. vi har fått en till gutt med i gruppen. han verkar snäll och lugn men du vet aldrig. det var varmt och helt underbart ute. jag borde inte sitta inne just nu men jag är förjävla trött. som tur var igår fick jag hjälp av familjens förra aupair. hon var lite svår att kommunicera med men det gick. hon är en filipin om jag förstod rätt så hon prata väldigt lite norska och inte så bra engelska. jag ansträngde mig och försökte få lite konversationer med henne. en sån här tjej som älskar allt med livet och människor. hon krama mig i kanske 20 sek när hon skulle gå och sa "jaa..hihi..jaa, ha de". haha det var gulligt och kul.



igår fick jag inviga min skrik rosa zara klänning
nej jag orkar inte skriva mer
vi kanske ses till helgen om jag orkar palla mig hem, annars är ni välkommna hit

jag vet inte vilket humör jag är på idag. är jag förbannad? är jag ledsen. är jag glad? är jag lycklig eller olycklig. vill jag gråta eller hoppa? har jag saknad eller osaknad. gillar jag läget? ensam och uttråkad. tillfredsställd med det tysta i lägenheten och lugnet. en sak är säker att mitt humör för musik idag varierar. jag kan inte bestämma mig för något. jag har lyssnat på bon iver - underoath(just nu) - debussay - jimi hendrix - melissa horn - death cab for a cutie - nico stai - adept - the xx - lykke li - black rebel motorcycle club. väldigt olika för mig. jag har olika musikdagar eller iallafall halvdagar. ena dagen är det klassiskt och andra dagen screamo. tredje dagen house och kanske lite indiepop. idag såg jag på avsnittet på one tree hill då när nathan och haley hade gift sig och rachel och cooper krashade ner i vattnet med limon. när brooke fick reda på att lucas och peyton kysste på skottlossningen på skolan. dessa avsnitten som kommer nu innebär bara skurar ner för kinderna. jag gråter så jag inte kan andas. känslobruden med djupa hål i kroppen. jag ska försöka få lite skratt i min kropp nu när that 70's show börjar och dubbelavsnitt av the big bang theory.

jag saknar er där hemma
jag saknar dig speciellt idag

mitt kött och blod. min syster och delen av mitt liv. jag saknar henne varje dag och slänger en tår då och då. jag har ont för att vi är så långt bort från varandra. jag önskar att det var en direkt linje för då kunde jag hälsat på mer. jag iallafall, saknar dig, är orolig för dig och älskar dig.

Jag är inte över dig än . jag grät och vi kysstes fast jag borde ha bett dig att gå och jag ska aldrig mer säga. sanningen till nån som saknar förmåga att förstå. Det är ljust snart, jag vet men än så känns det kallt och gissa vad du glömde. den hänger runt min hals, jag önskar att jag var en sån som inte tänker alls. Sen en tid tillbaka har jag känt mig svag och försökt att vara nån till lags. ja man kämpar för en plats som passar både här och där och snart har man glömt vem man är.