kan inte komma på när jag hade såhär himla ont i kroppen efter en match. men de gör ingenting eftersom vi vann fjärde raka igår med 29-20 mot Grums A. på onsdag väntar en jobbig borta match mot bruks. sen på söndag väntar en hemma match. idag ska jag träffa fröken lindström och det ska bli riktigt roligt. har inte träffat henne på ett år känns det som, imorgon ska jag till sunne och färga mig röd. för jag behöver en stor förändring. på onsdag kommer lilla liljemark till torsby och henne ska jag krama ihjäl. sen på torsdag ska jag upp till höljes med emma för torsby tråkigheter får mig att vilja döda någon. tänkte att jag måste träffa ninni också innan jag åker upp för henne har jag också saknat. men nu ska jag luncha med mammsen och ikväll är det träning.

känns som om karusellen inom mig bara försvann. fast det är liksom den ena eller den andra som har något. som den ena som tär sönder varje vrå i varje hörn i varje kroppsdel när det minsta lilla elaka spottas ut ur din käft. men det är så farligt att bara umgås. du är farlig eftersom jag är svävar på moln och benen viker sig när du bara inte gör någonting. jag vill så mycket, jag vill så gärna ha det men samtidigt vill jag bara krossa sönder dig så du FÖRSTÅR. men du är mer komplicerad än en kubik form med en omöjlig lösning på och seriös är något som aldrig kommer på frågan. det är liksom fan ta mig om jag hamnar där igen. det är fan dig för att du fortfarande är "jag har varit i alla städer letat efter dig".

idag ska jag åka till karlstad med storasyster och samuel. hoppas på en möjl dag och en säker resa med PEG. sen hoppas jag på bion UPP och jag hoppas den går på 3D! vaknade upp i Fjärde världskriget idag, igår var det tredje. att det ska låta så djävulskt bara för att ta bort en oljepanna och byta till fjärrvärme. nej nu måste jag sätta fart  benen.

vad ska vi göra på nyår 2009-2010? fan branäs var ganska grymt förra året och varje gång jag varit där har jag lyckats fått min lilla speciella karatefylla (2/2 ggr) men vill bort, göra något som jag och emma gjorde mycket förut. bara åka iväg till någon skit ort och bara vara. förslagen från mig och dear big sistah från idag i gamla bibloteket i skolan med en atlas var; såklart Branäs, Gävle, Västerås, Stockholm, Visby, Båstad, Hemsedal, Mora/Sälen, Jönköping. Ganska jobbigt att försöka komma fram till stället innan nyår kommer. men men cippa cippa nyår är snart. Vad hände annars idag? fick jobb. härligt härligt! Vad händer på tisdag klockan två? lång, rött hår. yeeeepppppp!

Ane Brun - True colors

 

 

 

 

Du säger att kärleken aldrig var till för dig
Att du aldrig känt vinden högt över trädtoppen
Du säger att den delar sig vid kinden
Och blir hel igen bakom dig

Varje moln är trasigt
Du räknar allt sorgligt natten lång
Och hon du älskade en gång
Och kanske älskar än
Spelar det någon roll?
Nej kanske ingen
Kanske allt egentligen

Du säger 'har du tändstickor?'
- Ja tillräckligt om du vill bränna ner stockholm
'Och har du vin och sprit?'
- Så att det räcker att få hela fjärden full av sorger
Allt, det är för sent
För sent för vin, för sent för kärlek ren som snö
Inatt finns ingen väg tillbaks



Och du undrar vem som kysser henne nu
Du undrar vem
Vem om inte du
Och läpparna, du kallade dina
Det gör ont att veta
Men lika ont att undra

Du säger 'har du tändstickor?'
- Ja tillräckligt om du vill bränna ner stockholm
'Och har du vin och sprit?'
- Så att det räcker för att få hela fjärden full av sorger
Allt, det är för sent
För sent för vin, för sent för kärlek ren som snö
Inatt finns ingen väg tillbaks, ingen alls

jag hatar detta; sömnlösa nätter med råttor som klöser sönder bröstkorgen, när jag smått känner perioden komma, miljontals med tårar, ensamma kalla dagar. det är så djävulskt illa att få den där ångesten mitt i natten när alla sover. och du känner dig så jäkla patetisk över att du tror att du ska dö vilken sekund som helst för man kan inte andas, hjärtat bultar fort som fan och paniken är hysterisk. det drygaste är att torka tårar, när du väl tror att tårarna är slut så kommer det en översvämning med tårar. fyfan för att behöva tycka synd om sig varenda jävla dag. jag vill inte men detta år har ångesten kommit när den vill och stannat hur länge den vill. det känns precis som när den börja för kanske är det precis 10 år sen idag nästan. det drygaste fortfarande är att jobba upp sig till en starkare person samtidigt som man försoker FORTFARANDE läka hjärtat, det sämsta som finns. känner mig fortfarande lika patetisk och dum för fan alltså, vad länge sen. men helvete varenda jäkla dag saknar jag dig och varenda jäkla gång jag praar eller ser dig blir hela min kropp som sockervadd i hundra grader, jag smälter och fyfan vad jag smälter. jag är svag, knäsvag för dig. som jag blev första gången jag la märkte till dig. egentligen kan jag bara släppa men jag vill inte. fast jag förstår inte varför jag vill slita mig i stycken fortfarande, för jag kan bara dra mig ut. men det är så svårt för någon eller något säger mig att vänta lite till. men det tar fan livet av mig att vänta. världens bästa läka såren fortare låt; håkan hellström - jag har varit i alla städer.

Åkte till Höljes i Lördags för att jobba under älgjaktsveckan här på Wärdshuset. Under lunchen har vi nästan två hela matgäster. Toppen är det! Senare under kvällen kommer älgjägarna och ska dricka sig lite smått fulla. Ikväll ska vi visa fotboll på storbilds TVN och imorgon är det hockey på storbilds TVN. Blir nog jäkligt mycke folk på torsdag men sen på fredag är den stora, goá älgfesten. Då kommer jag DÖ. nej men jag mår bra och bloggtorkar denna vecka.

Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder någonstans
Jag vet att jag måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ända sitter jag kvar här
I ett sista kapitel som jag har förälskat mig i

Jag försöker att strida mot känslan
Men den är rädd och den spelar ett spel nu
Jag får för mig att jag kan va kvar men vet inte hur




Men jag vet att jag döljer en sanning
Att väntan inte leder nånstans
Jag vet att måste ta steget ur vår sista dans

Jag vet vad som måste göras
Ändå ligger du kvar här
Och jag hoppas du sover, jag smeker dig lätt om din hals

Jag vill inte spara min längtan
Jag har tänkt men aldrig fått tala
Så feg att jag viskar du hör säkert ingenting alls

Imorgon kommer min Emma och livar upp Bergsäng med sin fot fobi och sitt härliga skratt. varför hade jag sån cippa cippa till torsby? endast träning och handbollsdagen imorgon med hundra kids. aja, whatever.  får la hoppas på att dagen/dagarna kommer bli intervaller med skratt. kan nog lika gärna följa med upp direkt till brötet på lördag för i torsby tränar jag bara. kompisar? jobbar eller reser bort eller nej, de bor inte ens kvar. men familjen som ville ha mig i Tromsö har jag svarat positivt på så arbetsintervjuv nästa vecka via telefon, spännande! som sagt hemma match på fredag 20.00 i stjernehallen. kom och stötta vänner. nu ska jag lägga ner datorn och lösa korsord. Och JA, enda låten som spelats idag: Cory Brothers - Ride (Live).

Nu blir det handbollsträning med mina söta 00-tjejer. Sen kommer ninni och nath. nath ska bli klippt av mig och det blir även grey's tittande. Kommer kanske Emma också? Imorgon ska jag vara i stjernehallen hela dagen med handbollsspelare och lära ut lite handboll. sååå roligt :)

när jag bläddrade genom NWT i min tid i höljes, såg jag en spalt längst bak att det skulle komma en dokumentär på SVT om mitt gamla hjälte band broder daniel. Dokumentären skulle handla om BD's avskedskontser i Göteborg på way out west förra året, såklart var jag där och halv tjöt tillsammans med de gamla indiepopparna. jag ringde min pappa och han skulle spela in det åt mig. Imorse när jag vaknade satte jag direkt på recordingen och fan vad det stank och rev i bröstet. att tänka tillbaka på min tonårskris när endast broder daniel fanns i mitt huvud, mitt hjärta, mina vener. jag var som de andra som fantiserade att bli henrik berggrens fru, att han var min gud är helt uppenbart om du kom in på mitt rum. Broder Daniel Forever. min tonårskris var den jobbigaste perioden jag någonsin gått genom. min tonårskris började tidigt men det var ändå samtidigt en livskris. jag var korta sekunder från livet till döden. det ljusa i livet var liksom inte själva livet utan det var bara att försvinna bort från livet. jag hatade vardagen, jag hatade alla människor, jag hatade folk som tyckte synd om mig, jag hatade verkligen folk som aldrig hade åsikter och bara satt tyst. de som aldrig yttra sig för då skulle de framstå som patetiska idioter.. medans jag som hatade de patetiska idioterna som höll käft och lät sig själva göra vad som helst för att komma in i the "IT-grupp". Det var flickorna som hade för stora BH:s och la in extra vaddar för att få killarnas uppmärksamhet. På frykenskolan där som alla var kära i the IT boys och där som skate var det ultimataste du kunde göra, där som flickorna skrek hora i korridoren och där som toaletterna var klottrade med brutala ord som vem som helst kunde ta livet av sig. jag hatade er som mobbade och jag hatade er som kasta skit. men vilka umgicks jag med? jag var först en i gruppen men efter en sommarn förändrade jag mig helt. jag var TRÖTT på att snacka, på att framstå som en "superstar". Fyfan vad glad jag var över att jag ändrade mig men det var frid och fröjd..
Varenda lilla skit kommentar jag fick bakom min rygg av er och varenda lilla "puttinuttiga"- jag tycker synd om dig sara: jag kan hjälpa dig: sluta må dåligt. Men ärligt talat! jag var aldrig ensam, jag hade alltid massa folk runt mig och med mig. men fan så ensam hade jag aldrig kännt mig. Folk visste inte en skit och folk försökte komma på ideér att stoppa i mig antidepressiva för jag hade en borderline. det var jättekul att ha världens snyggaste storasyster när man själv såg ut som en invalid babian. jag var konstant osynlig hemma kändes det som. visst har jag mig själv att skylla på för jag satt bara i mitt rum i flera år och spelade Broder Daniel skivorna på högsta nivå. jag fick sakta men SÄKERT den respekt jag var ute efter och jag vann den kampen jag var ute efter. Men det är mycket jag kan reflektera, för dte hände så mycket men ändå hände så lite.

det som jag ångrar mest av allt är alla dessa piller jag åt, som mina njurar och lever i efterhand kollapsade. den största ångesten är mina armar, mina ben, kinden och magen. fyfan hur jag såg ut ett tag. men det som de flesta inte förstår är att man är i en liten bubbla som inte går att spricka sönder, det kvittar hur många eller hur mycket man säger "Gör inte destruktiva saker sara, misshandla inte dig själv." För man lyssnar inte! Det sista du lyssnar på är en missbildad person som säger sluta göra illa dig. men ack ack, jag skulle ha lyssnat. jag tyckte att jag var smartare än så. Det sista jag någonsin kommer göra är att just skära, slå, riva, skrubba, sudda sönder mig själv. Det var de onödigaste jag gjort. Men det är en del av mig.

 
jag sitter i chock kan fan inget göra. en familj mina vänner, EN FAMILJ vill ha mig i norge. jag har en ångest som inte går att förklara, jag vill åka. jag är livrädd. jag ska bara till grannlandet men de har varnat så mycket om att åka som au pair för de drar bort dig till thailand och säljer dig och din xxxx som smör. en barnen ser helt underbara ut och fyfan, jag gråter av lycka nästan. och det är en bebis, en liten rackars bebis sen har de tre söner till. sammanlagt fyra barn, 1 år, 3, år, 6 år och 16 år. nu får min syster skynda sig så jag får åsikter. JAG ÄR LYCKLIG OCH FYFAN VAD DET VÄRMER I MIG.

det finns endel saker eller det finns mer eller mindre som inte går att förtränga. en känsla eller en stor känsla, jag längtar. visst längtar jag till att det blir som jag vill. jag har väntat ett bra tag tills den dag du kommer tillbaka. fast kommer tillbaka kan du inte göra. för du var aldrig rikigt den som jag ville att du skulle bli. det var längesen jag kunde vara mig själv med någonannan. cirka: Året-den-första-gången-jag-var-kär.. det är väl så, flickor fungerar mest så. när de träffat någon de verkligen vill vara med, väntar man.. alltså, det är inte som att vänta på mikromat utan det är fan att vänta. varför drunka jag? och varför drunka jag i världens oseriösaste men ändå världens ja, kanske den som-fick-mig-att-må-så-himla-bäst. varför har det inte gått över, jag är dock medveten mycket väl att du inte riktigt känner samma. det är som om att folk skrattar mig i ansiktet för jag är så dum. jag är helt fucked up av dig och du försvinner aldrig ur min högra halva, utan du sitter som berg och jag försöker skrubba, riva och slita ur dig med vad fan som helst. ack ack, att jag tillät mig själv att drunka så långt in i dina ögon att jag tappde bort kontrollen över jaget. att bli förälskad är dumt när förälskelse blir dum mot en själv. jag förstår mig mer än såhär. jag måste ha glömt något på vägen under processen att glömma. jag kan ju alla sju steg. jag tänker absolut inte börja om igen, jag ska bara förtränga allt och börja om på noll. jag ska sluta drunka och börja simma upp till ytan.