det var stoned enkelt för mig förut att hamna i sup-dig-full-whirlwind. jag dränkte alla sorger i alkohol, för det var så jag gick genom mina kriser. jag pratade ingenting. jag älskade dem jag ville älska under natten och sket i dem alla dagar efter. om jag blev behandlad som trash, varför fick inte jag behandla dem som trash? kan också förklara mitt tankesätt som Broder Daniel – Dark Star eller varför just det blev som de blev. det värsta som finns.. jag blev tillsammans med någon som var mycket berömd för sina otrohets"affärer". många människor såg upp på/till oss men nästan ingen såg oss eftersom vi gömde oss bakom fönstrerna. bättre att hålla kärleken inomhus, var fanns liksom anledning till att jag skulle lita på honom? hmm... ingenstans men ändå gjorde jag det. till en kväll då som ingen hade sett till han, jag ringde och ringde pga hans alkholproblem. u never know. jag fick ett skvaller att han var hos sig, jag åkte dit för att pyssla om han. dörren stod öppen; jag hör tjejröster och tänker det värsta. min kusin står utanför och väntar redo på att åka hem men jag ringer min syster och skriker av ren ---- (jag hittar inte ord faktiskt). min syster ringer direkt till min kusin som är väldigt känd för att slåss. han springer upp och freak's out. från den dagen vet jag att min kusin är den bästa beskyddaren jag har, han skulle seriöst kunna döda vem som helst för min och marias skull. brutalt men ändå väldigt skönt att ha i baktankarna. anyway. efter att ha legat i en vecka i gråt-koma fick jag mig ut i dagsljuset. varför skulle jag vara glad? det hade hänt mig andra gången. första kärleken och sedan andra. efter den andra blev jag bara ett vrak. jag drack mängder, rökte tills cancern kom ikapp mig och tills jag blev nekad att köpa mer snus. jag var dock aldrig odräglig när jag drack, utan jag levde i en bubbla. såg mestadels stoned ut och kunde knappt stå på benen. tyvärr så kan man inte förtränga bort kriser som händer i ens liv för det springer fortare tillbaka och sätter sig fast i benstommen. med mitt blogginlägg menade jag mer såhär, jag vet vilken son of a bitch du fortfarande kan vara. glöm aldrig bort det. mig kan du aldrig såra mer men det finns bättre människor i mitt liv som du kan. jag hoppas att du vet att all den smärta jag kände psyiskt hamnar fysiskt på dig.

jag rekomenderar för er att alkohol hjälper ingenting. det är aldrig bra att dricka flera gånger dagar i veckan även om du inte har något som behöver hjälpas till. det leder till ångest mina vänner. det är fult och obehagligt att se när någon nära slukas upp. varför vill ingen minnas vardagarna? jag får fortfarande sup-attacker. smidigaste vägen att inte känna någonting. sist jag gjorde det var faktiskt tre helgar sen. det var bara att inte behöva tänka på han för några timmar. men guess what, han är överallt. även om han är torsby's svin är han alltid lika amazing i mina ögon.