vad jag bryr mig om nu är att få ut dig ur skallen. att aldrig
ge hela hjärtat för kärlek igen. Den tar slut från kyss till kyss,
vad jag bryr mig om nu är att aldrig ge hjärtat rakt ut!



eller att jag lyssnar på josé gonzález, längtar efter vämre. längtar efter zakynthos. längtar efter inombordsvärmen som försvann. kroppen är som en istapp i januari snön. du, herren där uppe är inte min käraste vän eller det är väl inte du heller. kanske borde dricka lite himmel grön te för att värma upp själen. har suttit och läst fyra kapitel ur aldrig fucka upp och mina ögon börjar bli lite svullna. det fungerar lite bättre att sova om nätterna men det vill fortfarande inte fungera mentalt. jag fick faktiskt inatt, ringa snabbnumret 8 på telefonen och prata. bara prata. alltså ursäkta men jag vet inte vad jag jiddrar runt med. jag bollar i osäkerhetens osäkerhet. en lärdom tog jag vara på idag iaf, under de senaste 40 dagarna ska jag inte blanda mig in i något trassel vare sig det är vänner, mest är det väl sex och killar, alkohol, familjeproblem. jag måste sluta trassla runt för min egen skull. jag kan inte hålla på och trösta runt mig för dte funkar inte så och det vet jag själv mycket väl. jag måste komma över allt som hänt och kommer antagligen att hända. jag funderade ju väldigt starkt på att kanske komma bort och vore det inte bra att kanske återvända till mina kära vänner på kullen? fast det jag skulle vilja mest att bara åka iväg ensam till ett hus långt inne i skogen och va ensam.


ja för du fucka upp mig och så enkelt är det med de. tyvärr så var du inte den människa jag trodde du var eller dne människa alla säger att du är. allt är bara skitsnack, du är samma asshole's som de andra.