Jag vet inte vem jag är eller vad jag är. Jag står där framför hallspegeln, samma gamla hallspegel som det alltid varit, som följt från hem till hem. Samma spegel som jag sett mig själv i från år till år, månad, dag, timme, vecka. Jag står där och stirrar och undrar fundersamt, vem flickan på andra sidan glaset är. Jag drar tillbaka hennes hår, jag rör vid hennes panna. Jag slår henne, jag sliter och river och skriker. Ändå är hon kvar där, och ser på mig, på samma sätt som jag ser på henne och jag vet inte vem det är som är den äkta.