den här gången tror jag faktiskt att det är skillnad. jag har tömt hela vårat förflutna och är redo att fylla i nya fina sidor med rosa siden band som ramar och små röda hjärtan som pricker över i:et. just nu strömmar mitt förra favorit band Bright Eyes ur högtalarna och det kommer massa minnen upp. de höga mörka dagarna med ångest, oro, nedvärdernade självbild, rubbningar, destruktiv, brist på mycket. men tiderna har förändrats och den sara som jag byggt upp är helt olik. Allt som jag hatade just då tycker jag om, allt som jag älskade ogillar jag. och jag tittar aldrig mer negativt på en person utan försöker alltid tänka det positiva. jag försöker se något i det negativa som kan vara positivt. men för det mesta bryr jag mig inte om ett skit om saker. det som är likt mig är fortfarande muren jag har kvar. en mur som bara vissa kommer in i. just det att jag skiter i saker o ting är också egentligen dåligt, jag förtränger oftast undan saker som inte får påverka mig, och jag visar mig aldrig sårbar. jag tycker inte att någon som sårat en är värd ens tårar.
det som jag tröttnat mest på är allt drama som alltid pågår i denna lilla by. det finns för många människor som älskar dramar och som lever för att skapa drama. jag vet inte vilken filosofi de har på livet. såhär bra har jag nog inte mått på fruktansvärt länge..