jag kommer ihåg livet då jag spenderade det med en bästa vän. jag vet inte om jag ångrar att jag klippte av kontakten, ibland blir saker för mycket för mig. det är lätt för mig att klippa av band. jag var ledsen ett bra tag efter men jag lärde mig att jag inte kan bära upp en hel person. men jag engagerar mig i mina vänners liv, jag vill vara delaktig och hjälpa till med allt jag kan. så som jag kände mig emotionellt vid den tiden kunde jag inte bära upp så många andra än mig själv. jag är ledsen fortfarande för jag sårade dig, jag tycker inte att jag förtjänar den skiten jag fick efter så det är därför jag klippt av allt. jag är ledsen igen för allt. förlåt. jag har dock sagt förlåt flera gånger men inte förklarat det jag kände för då skulle jag gå sönder. jag är en stark person som har många viljor men ibland klarar jag inte av att öppna mig, det blir för svårt att komma upp tillbaka till den personen jag egentligen är. (min psykolog sa alltid till mig: sara du är ingen stark person. du är bara väldigt bra på att sätta upp dina försvarsmekanismer, bygga upp en mur och aldrig våga utstråla den sorg du egentligen bär på. du har ett märke stämplat på dig och du kan inte hela tiden utstråla att allt är bra. men jag säger att jag har utstrålat min sorg på frykenskolan, jag gick i revlot hela dagarna. jag gjorde revlot mot alla förutom min käraste och de vänner som jag "trodde" verkligen hade en hjärta för mig. jag är evigt tacksam för han som gjorde mitt liv lättare då, fyfan vad mycket skit han fick gå genom mig med. jag är egentligen skyldig han världen. kanske man borde ge han en typ... blomma? jag hoppas bara att han vet att han hjälpte mig mer än vad någon annan gjorde.) till det ena till de andra. detta inlägget skulle inte handla om det men fantasi flyter på som vanligt när jag skriver om my past life.

Lykke Li – Get Some (Remix by Beck) -  Neon Trees – Animal