slog mig bara ganska hårt idag att jag saknar johan. de var längsedan den varelsen kom in i mitt huvud. jag bankar mig i bröstet stenhårt när han kommer på trådarna. Snow Patrol – Make This Go On Forever. långa fruktansvärda nätter väntar ahead. jag kunde inte sova igår (jag är gammal och grå. när klockan är åtta, om jag slutat däckar jag rätt ner i sängen ibland med kläder och allt på) fast ja, igår hade jag ingen vidare anledning till varför jag inte kunde sova. det som kan gå galt är feting ångesten som ligger och lurar. undra hur länge jag förträngt och fått bort den utan att leva ut den? 4 veckor.. eller kanske mer? VARFÖR ångesten kommer upplevas som ett helvete ikväll om jag låter den komma är att jag aldrig bankade mig i bröstet när du kröp in i skalet? jag kan inte banka mig sten hårt när jag går med två barn påväg till tennisen. Fast det säger sig själv, jag har lite problem men en sak är jävligt klar idag är att jag saknar dig. löjligt och jag känner mig patetiskt för det är ett hundra år sen. Det var liksom bara en dröm. som de sagt, jag förtjänar ingen lycka. jävlar va lycklig jag var då. ändå hamnade jag på mora sjukhus med en påse i handen och förfrågningar om självmord.