jag kan faktiskt erkänna att rädslan och råttorna har klättrat in i entren. hände inte så värst mycket igår, inget klösande eller ingen andningsnöd. jag har blivit duktig att kontrollera allt men fingrar och det värsta är nog att ensamheten blir ännu mer ensam. fast jag kommer ihåg att ensam är starkast. förut gjorde jag den där dumma saken, direkt jag kände mig ensam så ringde jag oftast en person som alltid kom. det gjorde alltid saken värre. jag var nära att falla för kanten och göra massa knutar igen. men när du har en längtan efter någon, alltså en längtan som man exploderar av. och att längtan själv är Någon som krossat och förstört allt som exsiterar. jag vill bara bryta kontakten men du låter mig inte vara. alltid när ditt ord kommer upp  blir jag spy färdig. men ändå så har jag fortfarande förälskelsen kvar. jag kan inte vara elak mot dig heller, för om jag ser dig eller om du pratar med mig försvinner jag. jag vill bara ta hand om dig, egentligen vill jag bara vara elak mot dig och brinna sönder mig själv. jag hoppas fortfarande att vi möts på vägen, varför håller jag på? jag ska lyssna på Alla för du förtjänar mig faktiskt inte. jag Hatar att jag ser ditt namn varje jag loggar in på facebook. jag Hatar att jag du är den första jag och sista männsikan jag tänker på. men jag vill inte tycka om dig, jag vill vara normal funtad när vi ses. jag vill kunna prata som jag gjorde förut.






jag har fått kent och håkan biljetter, till hösten kommer jag smälta
men just nu smälter jag över att jag har en VHS spelare. jag har slutat jobba och nu ska jag ligga i min säng. äta frukost, dricka friggs och se på alla min älskade barnflimer. kanske du försvinner i några timmar. jag behöver min lisa.