fyrkanten med möjligheterna har tappat sina hörn mina händer börjar sakta släppa taget om det lilla som finns kvar.  ut genom kvicksanden rinner allt du någonsin byggt upp. eller kanske det borde kastas lite iskallt vatten för att svalka mitt överhettande jag? jag kände, kanske. kanske det var du. en sån du som jag borde vilja ha. att när jag har det bra och tryggt vill jag fortfarande ha spänning. jag kan inte fortsätta gå i samma fotspår som jag gjorde dagen innan. att ligga i sängen och sära på benen men fan ändå känner du inget. som ett totalt jävla mörker men veckan bort från dig och samhället gav mig tänketid och jag känner att jag måste vara fri. jag hade det på känn i fingrarna att, hur ska jag kunna hålla mig ifrån det? jag vill inte vara elak och säga sakerna du inte vill höra. det är bäst för mig, och dig. jag har ett sätt jag fortfarande vill leva på, det är att förbli singel.