okej, perioden har exploderat. det var trevligt med en sömnlös natt... men liksom är du min ängel eller? mitt uppe i min ångestpanik ringer telefonen och jag svarar faktiskt. utan en enda clue om vem det är. så är det min ängel, alex som alltid har förmågan att ringa när livet är ett helvete. jag sov efter skolan, innan gymmet idag. när jag börjar sova på dagtid är det allvarligt. jag var hos min moster ikv. det var mysigt. åkte till något annat place och blev nerkastad med skit, kände mig värdelös som jag alltid gör här. la mig i sängen och skrek i kudden. jag måste verkligen flytta hemifrån så jag kan skrika utan kudden. fitt a va värdelös man kan känna sig, jag vill ha min mamma. fan va ja vill att du ska förstå att jag är din någon gång. imoron ska jag få mina viktminskningstabletter, finally. jo the thing is that i hate my body.

hoppas inte tårarna ligger kvar tills imorgon, vill inte direkt få ångest i skolan. men jag kanske kan prata om ångest imorgon med dom. nä retards. vet inte direkt vad jag ska ta mig till när mamma inte står mig lika nära som förr när jag kunde ringa henne och prata med henne om allt. hon är bara so far away. hur kan man prata med en vägg här hemma liksom? jag blir oftast alltid såhär en helg efter jag varit med en viss person. men jag känner mig inte så heller, sårad-ångest? utan fan jag klarar inte av att vara i min egna kropp för allt är lortigt, fult och fett.