skuggan av hoppet försvinner från mitt rum
förr trodde jag alltid på ödet, att det som skulle hända det hände. att det var menat. men jag har slutat att tro, jag vill veta och att tro hela tiden får mig bara att tänka.. om.. det känns inte längre som om ödet är menat för mig, jag kan inte gå omkring och vänta på att de rätta sakerna ska hända för det händer aldrig något. förr hände det alltid saker. händer det mindre saker när man börjar bli vuxen? jag har tröttnat på de rutiner jag gör varje dag. jag har aldrig varit så trött på att bo i torsby, förut har jag ändå tyckt att det var skönt att bo i lilla torsby men jag har tröttnat. jag vill börja leva mitt liv och uppnå de drömmar jag drömmer om. det som jag skulle vilja mest av allt är att lita på människor till hundra procent. jag vet att jag har de personer i mitt liv som jag kan lita på men jag vågar aldrig öpnna mig helt. när jag var fjorton år och som mest sorgsen byggde jag upp en stor mur runt mig och ingen fick komma in eller slå sönder muren. det var en som fick det och jag blev sviken, jag "lärde" mig av det och beslöt mig för att aldrig mer släppa in någon inom min mur. jag älskar de människor som finns i mitt liv idag och jag värdesätter de så förbannat mycket men det finns alltid ett Men.. jag vet inte vad Men står för. but still im waiting for my Mr. Big. jag har väntat länge och sökt länge men jag vet inte vad jag gör längre, jag går bara runt och väntar till Mr. Big kommer till mig. jag vet att förhållande är inget för mig eftersom jag aldrig kan lita på någon även om han aldrig skulle såra mig eller göra mig besviken men det är bara dåliga erfarenheter med killar jag har haft som får mig att tveka. och man måste älska sig själv för att kunna älska någon annan. jag älskar hälften av mig, insidan är jag nöjd med. jag är stark som fan och jag är snäll mot de som är snälla mot mig. jag respekterar och accepterar människor för det dom är. utsidan är något jag absolut inte är nöjd med men det är jag nog inte ensam om, många unga kvinnor känner sig väldigt osäkra. fast jag kan inte säga att jag är osäker, jag är jävligt säker. jag är liksom jävligt säker. jag förstår inte hur allt går ihop, jag tror jag saknar en spärr i hjärnan.

Kommentarer
Trackback