Studenterna räknar dagarna. Jag håller på att leta efter studentklänning, hittade en igår på Lipsy som jag ska beställa hem till fina bergsäng. sitter och skriver massa på projektarbete, skrivit i tre dagar och ska fortsätta skriva till sista dagen. kommer nog faktiskt bli bra tillslut, jävligt jobbigt bara att skriva om något som är så känsligt och sitter så nära. jag har fortfarande öppna sår kvar och återfall är väldigt lätt att få. men jag lär mig fruktansvärt mycket av mitt projektarbete, lär mig hur jag kom in i det i 9-årsåldern, hur jag betedde mig, vad jag gjorde, destruktiva sara, hur jag kommer ur det helt totalt. (kommer lite smaskens ifrån projektet snart..) jag har fullt upp också för söt ida bor här denna vecka men ikväll blir hon själv eftersom jag har match i Deje ikväll. Klockan 20.00 börjar faktiskt matchen, förbannat kul. men vi ska att ta dom! vi har match varenda helg framöver, blir nog ingen alkohol på länge. måste verkligen ta det lugnt, lugnt som fan..

Projektarbete VT 2009
Av: Sara Staaf

"Vi blir att fler, vi blir allt yngre. Skärandet blir till ett beroende, ett beroende som kan jämföras med droger.

Det är hatat mot oss själv och hatet mot livet som driver oss dit. Rädslan för att misslyckas med att bli friska får oss att fortsätta förgöra oss själva. Vi tappar respekten för våra kroppar och för våra egna liv och gör allt för att få uppleva en stunds lugn, en stund av kontroll.

Allt jag finner i sjukdomen är sönderskurna nerver efter för djupa hugg i köttet, ett hjärta som till följd av drogöverdoser har en störd rytm och medicinernas motbjudande biverkningar så som kräkningar och illamående, skakningar och ofrivilliga rörelser, dubbelseende eller dimsyn, sömnsvårigheter med mardrömmar eller ett onormalt sömnbehov.

Man finner ingen frid, ingen frihet och inga lösningar i lidandet. Tvärtom så blir skärandet till ett beroende, ett beroende som kan jämföras med drogernas klor, ett tvångsbeteende som är skrämmande svårt att bryta."