(telefonsamtal i 2 timmar..)

P: Hur kan du gå runt och känna som du gör såhär länge? När kommer väggen?

S: Jag vet inte, känner mig halvt kluven och blockerad.. Något som verkligen trycker mot och vill absolut inte komma ut av sig själv. Men samtidigt känner jag mig väldigt naken. Det känns som om det lyser ut smärta igen. Jag lyser endast Smärta.

P: Du utspeglar aldrig känslor. När du kom till mig första gången för två år så såg jag dig bara som en härlig person. Du anar inte hur mycket kärlek och glädje det finns i dig. Du kan inte fortsätta tänka i en bana, det finns flera vägar. Ta inte den svåra. Sug inte upp det och gå vidare som förra gången, du måste finna styrkan.

S: Jag är bara kall. Finns ingen styrka när det svarta kommer tillbaka. Jag börjar se svart och fan, det gör bara ont.
-tystnad-

P: Mår du fortfarande dåligt över att alla andra mår dåligt?

S: Nej, jag tror inte det. Jag bryr mig bara om människor för mycket så jag.. Ääh jag vet inte.

P: Jo, förklara dig!

S: Det bästa jag vet är att hjälpa människor. För jag vet att de kommer hjälpa mig sen, Ge och ta liksom. Och det är intressant, och jag tillfredställa dem. Jag tycker inte om att se nära och kära brytas ner till kloaken. Trasiga och tomma människor det är de bästa jag vet. Låter helt sjukt men jag dras till dem. Inte för att vi är plus och minus, utan vi är minus och minus på något vis dras jag bara till dem.

P: Sluta gör det, du kan inte hjälpa alla.

S: Det kan jag visst det. De jag vill hjälpaiallafall. 

P: Du måste sluta tro på det omöjliga. Det finns många du hjälpt, det finns ingen mer att hjälpa. Bara dig själv. 

S: Men fan..




Jag ska gå till min Bright och dricka lite öl och se på film. Ska bli mysit och helande. Imorgon kommer Berit och farmor hem, Ska bli härligt kul att träffa Berit. Match imorgon i stjernehallen klockan. 17.00.