mitt lilla provence
ibland drömmer man för stort
jag är lika förälskad i provence som min kära sambo
säg aldrig så igen, det gör ont i mig än
i helgen överraskade min fästman mig med hotelldagar på grand hotell. där som jag alltid kikar in ansiktet när vi går förbi, där som jag var när jag var liten med familjen. ibland känns det som om jag lever i en dröm, jag vet inte hur vi kom hit eller hur vi är så bra tillsammans. det är svårt att inte tycka om honom.. han ger mig allt jag vill ha. oskar tänker aldrig på sig själv utan sätter alla andra människor framför honom. jag önskar bara att han någongång kunde tänka på sig själv ibland och inte alla andra.
man slits av människor från alla håll. det kvittar hur mycket man försöker nå fram eller förklara; jag har inte tid så uppstår olycka hos er. the ting is, jag vill träffa er men tiden räcker inte till. efter allt jag stressat för så har jag lärt mig att jag ska åtminstonde ska ha en timme för mig själv för avslappning. jag fläktar aldrig mer runt och gör alla andra glada, men vänta.. ni blir ju inte ens glada.
i helgen åker jag till torsby för familjens skull. min familj, min bästa familj. fira mofar och klemma mennsker jeg liker. gledjer meg sånn!!
keep your Heart strong
Oslo 2012.12.07
jag och min oskar på karl johan lilla julemarked
7-days
varför ska jag lida av migrän minst en gång i veckan? jag är trött på att ha ont i huvudet; att inte kunna röra på sig - ligga med en iskall handduk på huvudet så håret blir alldeles torrt - att knapra på treo och inte vilja använda den nässprayen för den kostade en förmögenhet. this week, fan alltså.. sjuk och migrän. disken ligger huller om buller, sovrummet är fullt med kläder på golvet, måsta ta tag i det.. fu: vill att min oskar ska komma hem.
benjamin franc is
for12
Jag har lämnat det vidrigaste bakom mig och börjat livet med den finaste i den bästa byn. vi bor brevid en travbana, en gång i veckan samlas hester och människor här på onsdagarna är kvällen dagen. lamporna är skarpa och lyser upp hela bjerke. min finaste är elektriker och kommer hem tidigt på dagarna, ibland med blommor och presenter men ALLTID kommer han hem med ett leende på läpparna och en efterlängtad kyss. jag står på en vikarie lista och har legat i sjuksängen idag - imorgon ska jag ut på ett jobb vid årvoll. det som händer här i oslo med våldtäktsvåg - mord på bislett med GUD kladdat över dörren med blod är hemskt. tur är som mamma och pappa, jag lever inte ute efter klockan tio utan min oskar. räknade ut lite häromdagen att jag inte druckit sen 1 juli och idag är det den 7 november, hur duktig är inte jag? jag hade en liten känsla av misslyckad i början av vårat liv eftersom mitt jobb inte går som planerat. det faller lite tårar ibland men de finns alltid en som torkar upp dem. hoppas bara att det här håller - att han inte försvinner. förra veckan försökte vi gå på en bon iver spelning som jag längtat efter men biljetterna var så slut!! ben howard blir det i stället på blå. Till helgen får vi besök av min bästa vän Lisa. Underbart. våran lägenhet är på 40kv, den innehåller: kök-vardagsrum-hall-middagsbord. sovrum och ett badrum. hyran ligger på fina priset 7500 nok+el. det känns fantastiskt att betala det. någon dag ska jag lägga upp bilder på vår mysiga lägenhet but not today. jag ligger i soffan och tittar på oskar när fixar maten. påtal om mat, jag älskar vårt middagsbord
till er från mig (ett litet förlåt för dålig uppdatering) spotify: höstmys
ligger gömd under sängen
jag vill inte bo här, spyr på trottaren och hoppas att någon pissar på torsby skylten: det finns ingen riktig, ingen snäll och drägg. allting har lämnat mig eller lämnar jag dom. sitter i ett kallt område, tittar på mina saker på rummet och vill hämta flyttlådor och försvinna bort. nu vet jag: att jag Aldrig kommer tillbaka hit. det kvittar om familj och släkt saknar mig, den här gången får ni komma till mig. det är för mycket att be om julafton. jag vantrivs så hemskt mycket i torsby. vilket jävla runkställe. de enda ni gör är att super, försöker glömma bort era problem, hånglar med någon på fyllan: antagligen kan ni inte fixa ett ligg nyktert för då ser människan hur patetisk du egentligen är. usch usch, jag ryser.. som sagt: vilket jävla runkställe
jag är glad, mycket jävla glad över att jag supit mig full en gång sen påsk.
inte en droppe alkohol, "du är så jävla törr sara"
so relatively fucked
flitigt exponeras jag, naket och blodigt
Jag litar ej på sådana ögon. det står "Jag sviker dig" i dem, jag intalar mig om och om att jag inte ska bli sån. jag går när ni kommer, jag lovar ingenting till er, jag gör aldrig om det. ni sårar min akilleshäl. slå inte mitt nummer, jag lägger på när ni ringer. ni bryter bara kvistarna med blommor och tar det finaste ur dem. ni suger tag och ristar in ett tomrum. det går jag nu ifrån
från kylan
att tiden gick så fort fram. jag vet inte hur jag mår idag, dagarna är precis som varenda dag innan idag. jag kommer ledit mig själv till försämrad mental kapacitet. ett liv i torsby som det här är lika med tristess och depression. glädjen som fanns i livet innan jag började jobba i norge har försvunnit. järnbrist och lågt blodtryck? jag som hade hoppats på att ha någon dödsätare levde i min kropp som åt upp mig fortare än vad cancern gör på de som röker giftiga cigaretter. varför ska ni påstå saker ni inte har en aning om? tårarna brister snabbare än förr. jag kan bryta mig själv när tankarna försvinner iväg. självdestruktivt beteende försigår i mitt huvud - jag klarar inte av att koncentrera mig, prata, tröstäta eller att tänka positivt.
ibland önskar jag att jag inte tog jobbet i oslo för jag har aldrig mått sämre än vad jag gör nu. hemma sitter jag ensam, telefonen ringer en gång om dagen och då är det oskar som ringer. människor (som jag är fruktansvärt trött på nu) just dont give ***. jag vill inte vara ute och festa, fika med folk? förlåt om jag är världens tråkigaste människa. såna småsaker jag älskade att göra är helt borta ur mitt system. jag fixar inte ens att gå och shoppa utan att jag svimmar. ingen har har enbart frågat: hur mår du? ärligt talat.. det är just därför jag vid 21årsåldern låser in mig i mitt barndomshem och döljer mig från verkligheten
jag har aldrig mått så bra som jag gör
men ändå mått så illa som jag bara kan
swiss machine
Hinnom, TX
i världen är du bara någon men för någon är Du hela världen
Sofie's barnkalas blev väldigt bra. Gud va glad man blir av lille S. Hon är snäll mot alla, säger fina saker och är ärlig. Helt crazy ett tag men, flickor är helt galna i socker och pölser. idag var det sista gången jag satte på diskmaskinen, jag har tvättat allt jag kan och ska packa in sakerna i flyttlådor när orken kommer tillbaka. fast jag kanske bara ska sova och göra allt klart allt imorgon. fast då vill jag dra in till byn och titta på allt en sista gång. kommer sakna oslo under sommarn..
calgary
idag ska jag hämta fröken sofie på skolan tidigare. vi ska fixa nytt pass och sen ska vi kosa oss. det är hennes lilla födelsedagsdag med mig. jag har absolut ingen aning om vad vi ska hitta på eftersom det pissregnar ute. fast jag skulle ändå inte veta vad vi skulle göra om solen var framme. kanske vi drar på cafe och äter massa kakor som hon helst vill, men teknisk museet vore något för henne den lilla smarta ungen. hur ska man kunna veta vad en 8årig tjej vill göra? känns även som det är våran sista ensamma dag att tillbringa, det är de ju också på sätt och vis. på torsdag flyttar jag hem till byn igen men bara för en kort period. längtar tills jag äntligen får klart för mig vad jag vill göra och vart jag vill göra det
